Fordonstyper snöskotrar

En snöskoter är ett terrängfordon avsett för att köras på snö. Snöskotern har drivband (ofta även kallad ”matta”) och skidor för att lättare ta sig fram i snötäckt terräng.

Snöskotrar körs i huvudsak på skoterleder eller i snötäckt terräng där körning av snöskoter är tillåten.  Snöskotern används som arbetsredskap, för sport och rekreation och för att ta sig ut i naturen. Snöskotern är ett viktigt arbetsfordon för bl.a. rennäringen, kraftbolag som behöver komma ut för att inspektera och reparera ledningar, men även för polis, militär och naturbevakare.

Andra som använder sig av snöskotern i sin vardag är skogsbrukare samt de många företag som ägnar sig åt turism i fjällen. Allt fler turistanläggningar i norra Sverige erbjuder sina gäster guidade turer på snöskoter för att komma ut i naturen.

Sport

Dessa har kortare matta och i regel med lite lägre kammar. Eftersom mattan är relativt kort är maskintypen mindre lämplig för lössnökörning. Chassie och fjädring är i stället utvecklade för sportigare körning där underlaget är hårt samt ibland ojämnt och slagigt. Stötdämparna är ofta mera avancerade och anpassade för att passa just denna typ av körning.

Motorerna finns i olika storlekar. Normalt är effekten från cirka 60 hk och uppåt. Både 2- och 4-taktsmotorer förekommer.

Sportmodellerna har ofta enkeldynor och är därför normalt inte anpassade för passagerare, men kan i regel utrustas med 2-sitsdyna. Denna skotertyp används också för tävling, och saknar då oftast komfortutrustning såsom elstart med mera.

Cross over

Crossover snöskotrar är ett mellanting mellan sportskotrar och mountainmaskiner. De har ofta något kortare matta än de som sitter i mountainmodellerna, men längre än i sportskotrarna. Kamhöjden är högre än i sportmaskinerna, men lägre än i mountainmodellerna. Både 2-takts- och 4-taktsmotorer förekommer

Några exempel på Crossoverskotrar är Lynx X-trim, Ski-Doo Renegade, Arctic-Cat Crossfire, Yamaha Nytro XTX och Polaris Switchback.

Mountain

Dessa har långa högkammsmattor (över 51mm), är ofta lätta och med hög motoreffekt. De saknar i regel konventionell elstart och är allt oftare tillverkade i exklusiva material för att hålla vikten så låg som möjligt. De har relativt mjuk fjädring för att bättre ”kliva upp” på lös snö, och har smalare mellan skidorna för att vara lätta att lägga omkull och underlätta skråkörning.

De första mountainmaskiner hade i regel mattlängder på 345–365 cm och kamhöjder på 32–38 mm. Dagens extrema mountainmaskiner har inte sällan upp till 442 cm långa band med kamhöjder på över 76 mm. Mountainskotrarna har låg utväxling i förhållande till en sportskoter eller touringskoter. Insprutade 2-taktsmotorer dominerar, men även 4-taktsmotorer förekommer.

 

Mountainmaskiner kallas i dagligt tal för lössnömaskiner. Lössnömaskiner har smalare mellan skidorna i framvagnen än touringmaskiner. Detta gör att maskinen blir mer ”lättburkad” vid friåkning, men den blir samtidigt mer spårkänslig och betydligt vingligare vid ledkörning och direkt olämplig att åka med passagerare.

Den höga kamhöjden leder till att skoterns glidskenor fort börjar överhettas om underlaget är hårt och isigt. Dessa maskiner är gjorda för stående körning. Sittdynan är minimal, dels för låg vikt, men också för att göra manövreringen smidig när föraren snabbt behöver flytta tyngdpunkten vid till exempel skråkörning. Rutor och andra typer av vindskydd är väldigt små, för att minska risken för att de vid en skarp sväng i lössnö ska styra upp snö på föraren eller gå sönder om skotern välter.

Många touringmaskiner bygger på samma grundkoncept som sportskotrarna beträffande motorer och kamhöjder på mattorna mm.

Touring

De har i regel halvlång matta med medelhöga kammar, dubbeldyna med ryggstöd samt handtag och fotstöd för passagerare. Handtagsvärmare även för passageraren och uppvärmda sittdynor förekommer.

Det finns modeller avsedda för upp till tre personer. De är oftast utrustade med elstart, motortemperaturmätare, packlåda, backspeglar, hög vindruta och komfortabel fjädring/dämpning där även elektroniskt justerbar luftfjädring förekommer.

Light Utility

Har lång drivmatta och förekommer i regel som smal (38–41 cm). De finns i utföranden med både enkel och dubbeldyna. Ofta med motorer i 60 hk klassen, men motorer upp till 125 hk är vanliga. Både 2-takts- och 4-taktsmotorer förekommer.

Utväxlingen och variatorerna är anpassade för mjuk igångsättning, långsam körning och bra dragförmåga. På senare tid har utvecklingen av fjädringen och komforten på dessa maskiner inneburit att dessa skotertyper alltmer används även som touringmaskiner.

Wide Track

Bredbandare (50-60 cm) har av tradition varit förknippade med arbetsskotrar och olika typer av yrkesskotrar för många statliga verk typ kraftbolag, televerk, polis, naturbevakare och försvar. Men på senare tid har även denna skotertyp fått så bekväm fjädring och god komfort tillsammans med starka motorer att de ofta förekommer och fungerar utmärkta som familje- och touringskotrar.

De finns i många motorvarianter, fläktkylda 2-taktsmotorer, men numera i oftast med insprutade 2-takts- och 4-taktsmotorer. De har i regel växellåda med låg- och högväxel för optimal dragkraft, men som även ger komfort i touringtempo. Vanligt är att de har stora förvaringsutrymmen under någon av sittdynorna och stor lastförmåga på en pakethållare.

En numera mindre vanlig arbetsskoter är de som har två drivmattor i bredd (dubbelbandare). Ingen av de kända tillverkarna har idag någon sådan skotertyp i sina modellprogram. Bredbandarna med 60 cm matta har numera övertagit dubbelbandarnas roll som rena arbetsmaskiner.

Snö och Terräng